Nyss la jag dit några bilder från Island.

Kavajen, vårblommorna, fådda och hittade stenar upplagda på den gamla spisen och vi två i början.

Österrike med landslaget och påsken på landet.

Där jag står om jag går ut från kontoret en stund, Jónas och jag på sjukhuset, vår dörrskylt och min isländskabok.

I hissen på väg upp tll jobbet, promenadvägen på landet, hunden Sigge och ödlebesök på altanen.

Portugal och Turkiet med landslaget och min arbetsplats på fjärde våningen.

Midsommar i Island.

Makroflugan, radiobesök i Uddevalla, Kavajen som tar hand om OS-kläderna och den fina ringen jag fick av Ruth.

Systerdotter Hilda med prinsesskjol, morgonvyn på landet och London, under och efter OS.

Förlovningsbilden och champagnen från London och vy över Barcelona.

Barcelona och Tarragona.

Såga på landet, fota ljuskällor i lägenheten, artikeln om oss i GT och Kavaj som har vikt in hovarna.

På väg till Stockholm för att fira ett år den fjortonde december, vår fina gran, Kavaj som satt i påsen och utsikten från jobbet.

En intervju med mig och Jónas på GT/Expressen kan man läsa här.
Vi intervjuades av fantastiska Tore Lund.

Jag slutade skriva här i mars och det finns en anledning.

Tio över sex på kvällen den trettioförsta mars ringde min kille till mig. Han var på jobbet då och han sa att dom hade upptäckt cancer i hans kropp. Och så blev han inlagd, direkt, med dropp.

I början trodde vi att han skulle dö, för det var så himla mycket. Sjukdomen hade spridit sig så väldigt mycket.

En vecka bodde vi på sjukhuset när dom försökte komma på vilken typ av cancer det var. Och det var ingen av dom som man, om man måste välja, hade valt.
Då var det slutspel med Heid, match tre av fem skulle just spelas i Lund. Och det var början på våren som förhoppningsvis skulle leda till en OS-plats.

Så jag levde våren och sommaren lite i något slags varannan-vecka-mode. För varannan vecka fick han cellgifter och varannan vecka var jag borta med landslaget. Och hur ont det än gjorde att lämna honom så ofta, var det ändå värt varje minut iväg. För en sak vi bestämde precis när han blivit sjuk, redan när han låg på sjukhuset, var att fokus på OS måste ligga kvar.

Så det gjorde det, så klart.

Jag valde att inte skriva något om det, och jag valde att inte berätta för någon förutom för dom som måste få veta.

Nu mår han bättre, fortfarande med cellgifter varannan vecka och med en osäker prognos, men på rätt väg. Och det blev till slut en vardag även i det ofattbara.

Så nu vet ni. Och jag vet inte om jag kommer skriva så mycket här i bloggen mer, detta kanske bara är ett avslut, jag vet inte. Men jag ville i alla fall skriva det här.

Hennes bidrag till catwalken.

Close up här:

Och nu är det kväll och jag har bakat muffins och kollat på Melodifestivalen.

Imorgon är det match i Lund.

Ni vet väl att man kan skaffa ett makroobjektiv till sin iPhone? Mycket fint, tycker jag. Och ja, det är stor skillnad på 4S vs 3GS rent bildmässigt.

Bilder tagna med iPhonen och makro. Fixade lite med appen Tadaa.

Den här är också fixad i Tadaa, och Pixlromatic.

Fotonörderi, be my guest.

I Barcelona var det prestation efter prestation. Nøddesbo var sjukast med nio av nio från linjen och H6 Tomas skruvade in en galen boll i kontring. Det var härligt att få se världshandboll live i Göteborg, även om Barcelonas mintgröna bortaställ kanske var mindre smickrande rent färgmässigt. Men vad gör det egentligen, när man inte kastar bort några bollar och när försvaret äter upp motståndarna totalt.

Emeli Sandé:
1. River
2. My kind of love
3. Clown
4. Mountains

5. First Aid Kit – Emmylou

Upp klockan lort (06.00) imorgon.
God natt.

Som ett exempel firar jag just idag att det är sju år sedan jag för första gången blev uppringd av landslaget. Det är bland det finaste man kan fira, anser jag. Ni har ju hört historien förut så den struntar jag i att berätta, men för mig är det viktigt. Stort.

Dessutom kan jag fira att det var två månader sen jag var i Rio och tre veckor sedan jag började jobba där jag är nu.

Lillaste hjärtatet firar genom att krulla ihop sig under filten. (Fast inte just på den här bilden då.)

Orsaken till hyrbilsinnehavet, helgen på landet, var däremot utmärkt och fin. Som en helg på landet bör.

I alla fall såg jag solen gå upp över hamninloppet och då kändes det ändå ganska bra att sitta där. Kanske kan en morgontrött människa lära sig att leva på morgonen med?

Den som lever får se, som man säger.

Idag för två månader sedan vaknade jag också relativt tidigt, inte fullt så här extremt kanske, men dock. Då var det Tobinhos eller Doktor Islands snarkningar som väckte mig och det var efter första natten på vår road trip i Brasilien. Det var morgonen efter turen i djungeln, om ni kommer ihåg den. Jag kommer i alla fall aldrig att glömma den.

Bovallstrand sett från havet.

Musik, längesen nu.

1. First Aid Kit – This old routine
2. Coldplay – Princess of China
3. First Aid Kit – To a poet
4. First Aid Kit – The lion’s roar

Söndag kväll nu, helgen gick fort men var fin. Åkte till exempel till Varberg och åt lunch igår. Där var det lika kallt som i Göteborg.